Debatt och dialog

KRISTEN POLEMIK MOT ‘HEDNINGAR’

I DEN ROMERSKA VÄSTERN, CA. 380–430

Maijastina Kahlos

Filosofie doktor, Institutionen för klassisk filologi, Helsingfors universitet

Forskningsprojekt finansierat av Finlands Akademi

 

Forskningsprojektets främsta målsättning, monografin Debate and Dialogue – Christian Polemics against Pagans and Polytheistic Cults in the Roman West, c. 380-430 har publicerats av Ashgate Publishing Ltd, 2007.

 

FORSKNINGSPROJEKTETS BETYDELSE

Då det romerska imperiet gradvis kristnades och de polyteistiska religionerna åsidosattes, behandlades problem angående religiös tolerans och intolerans, de polyteistiska religionernas öde i det kristna imperiet och imperiets öde mera generellt i såväl hedniska som kristna texter. Kristna författare attackerade frenetiskt hedningarna och deras kulter i flera pamfletter och dikter, liksom även i historiska och teologiska verk i slutet av 300-talet och även så sent som på 400-talet.

 

Forskningsprojektet Debatt & Dialog undersöker relationer och växelverkan mellan hednisk och kristen kultur. Basen för den europeiska civilisationen, såsom vi känner den idag, lades under senantiken och den tidiga medeltiden. Projektet eftersträvar att öka förståelsen av rötterna till dagens mångkulturella europeiska kultur och samhälle. Projektets målsättning är att vidga en historisk förståelse av kulturella konflikter och av motparter i världshistorien och sålunda bidra till den pågående debatten om de historiska och konceptuella grunderna för kulturell tolerans och intolerans.

 

 

BAKGRUND

Den kristna apologetiska litteraturen riktad mot hedningar i slutet av 300-talet och i början av 400-talet har ofta tolkats (t.ex. R. A. Markus, L. Vidman) som endast en konventionell litterär topos, en ”skuggboxning” mot en hedendom på tillbakagång. Var den kristna polemiken riktad mot verkliga hedniska motståndare och avspeglade den anti-hedniska litteraturen religiösa förhållanden vid i fråga varande sekelskifte? Det har nyligen argumenterats (t.ex. R. Lizzi, M. R. Salzman) att betydelsen av och vitaliteten hos de hedniska kulterna under denna tid har undervärderats.

I mitt forskningsprojekt kommer jag att sätta de kristna polemiska texterna i en kontext av den allmänna kulturella atmosfären under senantiken. Då författare till kristna apologetiska texter används som källor för information om polyteistiska kulter är extrem försiktighet nödvändig, eftersom de kristna författarna förståeligt nog ville presentera en bild av en hedendom på tillbakagång. I min undersökning av kristen polemik mot hedningar kommer jag att diskutera vilka religiösa och ideologiska förhållanden de kristna författarna skrev sina attacker mot hedningarna och framför allt varför det var så viktigt för dem att så grundligt attackera hedniska kulter samt vilken funktion den kristna polemiken hade såväl inom som utanför huvudströmmens kristendomen.

 

MÅLSÄTTNINGAR OCH METODER

Hypoteser och målsättningar

Forskningsprojektet kommer att granska huruvida problemet angående den kristna polemiken 380–430 är mer komplicerat än ett rent motsatsförhållande mellan litterär topos och ‘verkliga’ religiösa omständigheter. Den kristna polemiken förtäljer oss mera om de kristna författarna och deras kristna samfund än om själva hedningarna och de polyteistiska kulterna. Under loppet av 300- och 400-talet konstruerades den kristna identiteten genom en polarisation och uppbyggnad av en dikotomi mellan de kristna och de övriga.

Det hedniska förflutnas kulturella arv var problematiskt för de kristna författarna och de var tvungna att definiera sin relation såväl till de polyteistiska religionerna som till den litteratur, filosofi, historia och de gamla kulturella strukturer inom vilka de hade vuxit upp. De var tvungna att definiera vad som kunde betraktas som kristet och vad som inte var kristet och vad som var passande för en kristen och vad som inte var det. Kunde en kristen studera grekisk filosofi och läsa gammal klassisk litteratur utan att riskera sin själ? Kunde kristna delta i ”hedniska” festligheter och ceremonier i det lokala samfundet och hur skulle de behandla personer tillhörande andra religioner, d.v.s. hedningar?

Detta mera grundläggande och komplexa perspektiv är en innovation och förbättring genom vilken jag ämnar bemästra begränsningarna hos tidigare huvudströmmens forskning. De kristna författarnas skrifter var inte alltid endast en debatt mot polyteisterna, utan de var även en dialog med det ”hedniska” förflutna. Till exempel Augustinus De civitate Dei (Om Gudsstaten) representerar en dylik debatt och dialog – å ena sidan en attack mot gamla gudar, å andra sidan en fruktbar dialog med grekisk-romersk kulturtradition. De kristna polemikerna 380–430 fortsatte en lång tradition av debatt och dialog mellan hedningar och kristna. De kristna författarna under senantiken utnyttjade den antika traditionen av klassisk litteratur och grekisk filosofi genom att andvända sig av begrepp från klassisk tradition. Trots detta ville de tydligt bryta med det hedniska förflutna, vilket naturligtvis förorsakade otaliga problem och motsägelser. En av mina målsättningar är att diskutera hur de försökte lösa motsättningarna mellan sin kristna tro och den hedniska grekisk-romerska kulturen. Jag kommer att behandla kristna debattörer som en del av den stora ideologiska transformation som pågick under 300- och 400-talet: det vill säga, övergången från religiös pluralism och tolerans till en mycket mer intolerant kultur, vilken har dominerat den europeiska civilisationen fram till våra dagar.

Forskningsprojektet fokuserar på ögonblick av debatt och dialog i latinsk kristen polemik mot polyteister, polyteistiska kulter och alla aspekter och fenomen i det sociala och kulturella livet vilka var definierad som ‘hedniska’. Varierande genrer av kristna skrifter från tiden mellan 380–430 (och längre fram) genomgås, här nämns endast några. Man tog avstånd till polyteister såväl i anonyma dikter som i Paulinus av Nolas carmen 19 och Prudentius Contra Symmachum. Såväl en anonym skribent, ofta kallad Ambrosiaster, förebrår hedningar i sitt teologiska traktat Quaestiones Veteris et Novi Testamenti, liksom gör Maximus av Turin och Zeno av Verona i sina predikningar. Augustinus av Hippo kritiserar den klassiska hedniska traditionen i flera traktat och attackerar de gamla gudarna t.ex. i De divinatione daemonum (Om demonernas spådomar). Debatten mellan hedningar och kristna kulminerar i Augustinus De civitate Dei, i vilken han inte endast försöker avfärda hedningarna, men även försöker övertyga tveksamma kristna. På samma sätt sammanställer kyrkohistorikern Orosius en historia mot hedningar (Historia adversus paganos). Kristna författare, t.ex. Ambrosius, Hieronymus, Augustinus och Paulinus av Nola, betraktar även i sina brev sitt förhållande till den klassiska traditionen. Många teman, topos och dualistiska motsatsförhållanden som återkommer i den kristna litteraturen 380–430 jämförs med element i tidigare kristna apologetiska skrifter liksom även med samtida grekisk-romersk litteratur över lag.

 

De teoretiska ramarna och metoder

Eftersom projektet i första hand behandlar den litterära kulturen granskas och analyseras de retoriska strategierna och verktygen för argumentation och övertalning noggrant. En omfattande och djupgående tvärvetenskaplig infallsvinkel är oumbärlig för min forskning. Därför kombinerar jag metoder och infallsvinklar från historisk forskning och klassisk filologi och strävar till att diskutera de kulturella och religiösa ramarna och ifrågasätta deras relevans i en vetenskaplig diskurs.

En av de kulturella ramar jag önskar diskutera och ifrågasätta är dikotomin mellan hedningar och kristna. Moderna forskare har ofta tolkat hedningar och kristna under senantiken inom begreppsramen för denna skarpa dikotomi. Modern förhandsinställning om antikens hedendom och kristendom har påverkats av den judisk-kristna traditionen och uppfattar därför antikens människor på ett modernt sätt med en koncentrering på kristendom, uppdelande dem i kategorierna de kristna (d.v.s. oss) och de icke-kristna (d.v.s. de andra). Termen ‘hedning’ har representerat det andra i den västerländska kulturen dominerad av kristendom. Kristna författare från senantiken skärpte klyftan mellan hedningar och kristna eftersom de hade behov av att förtydliga sin egen identitet. Sålunda illustrerar den historia som termen ”hedning” genomgår ett ökat kristet självmedvetande och en kristen medvetenhet om att vara något avskilt och annorlunda än andra religioner.

Antagonismen mellan hedningar och kristna samt aspekterna av konflikt i relationerna mellan hedningar och kristna har ofta överdrivits i tidigare forskning, även om vissa forskare på senare tid i sina studier om senantiken har reflekterat över dikotomin mellan hedningar och kristna och har försökt att bryta loss från denna tudelade modell. I stället för en antagonism mellan hedningar och kristna verkar det under senantiken ha funnits ett brett ingenmansland och rikligt med utrymme för osäkerhet mellan de explicita hedningarna och de kompromisslösa kristna, såsom jag ämnar påvisa i mitt arbete. I den kristna-hedniska dikotomin är begreppen kristna och hedningar beroende av varandra; de kristna kan inte definieras utan en teoretisk motpart, icke-kristna (”hedningar”). Därför har båda parterna i detta tudelade motsatsförhållande på ett grundläggande sätt blivit smittade av varandra; den kristne infekteras alltid av det ‘hedniska’.

 

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista.